Nu kommer ett ganska djupt inlägg om livet, men jag vart intreserad och fachinerad över hur folk ser på livet, är livet som ett streck, vi föds och vi dör! Thats it!
Eller är livet som en cirkel? Vi föds, vu dör och sen finns de nå mer!
Hur ser du på livet?
Varför är vi satta här egentligen?

Att tänka att de finns nått mer oavsett om man tror på nån religon el ej kan hjälpa en i ett tex sorgarbete.
Ja vet bara jag skulle aldrig kunna tänka att mamma nu bara är just död!
Hon är nånstans och vakar över mej,

En i klassen hade ändå en rätt skön syn på vad som händer efter döden.
-vi kommer upp till himmelen och får träffa alla vi sörjt, sen ställs de till med fest och alla är friska, glada och dansar.

Kan de vara så tro?
Är de en jätte fest där uppe som väntar på oss?
En sak vet jag då!
Jag har inte bråttom att ta reda på de iaf!

Förra helgen vart de bara för mycke för mej så jag kände att jag måste bort från den här stan!
Till min stora glädje fanns de sängrum hos min älskade syster i luleå både för mej och Jonna.
De bästa av allt var att få vara med båda mina syskon i en lugn och stressfri miljö.

De är nånting jag råder alla att nångågn göra!
Far hemifrån en natt och kom hem ny, utvilad med nya krafter!

Så roligt som vi hade var de länge sen jag hade.
Jag älskar att få vara om och kring dom, de är alltid nått nytt spännande roligt som står på schemat.
Imorgon blir de åter igen luleå men kalas den här gången.
En fin present är inslagen och bara väntar på att få komma till sin nya ägare,
en 14årig ung dam vid namn Malin!



( hoppas de är okej syster att jag lägger upp denna bild på henne)

Lyckliga unge vill så gärna ha ett marsvin


Jonna älskade att åka bob


Kusin Josefin alltid lika glad









De var inte bra barnen som åkte i backen






Jag älskar värkligen min familj!
Ni finns där för mej oavsett hur jag mår, och känner mej.
Ni är solen när de ser mörkt ut i mitt liv!

"Jag vet inte längre vad jag ska tänka
Mina tankar står bara still

Jag vill kräkas upp all min ångest
Men allting bara fastnar bakom min fasad

Kroppen värker av panik och förtvivlan
Medan blodet snabbt pulserar genom mina ådror

Jag faller över livets kant
Men ingen hör mitt rop på hjälp

Jag famlar förbrilt efter sprickor i fasaden
Men jag finner ingen styrka

Istället fortsätter jag falla
Medan själen förtvivlat skriker utan svar"

Tankarna snurrar...jag har så mycket på hjärtat och hjärnan att jag vet inte vars jag ska börja...
jag vet inte ens om de är nått jag borde ta upp här i bloggen trotts att jag har lösenord!?

Jag är fortfarande inne i en dålig period, jag kämpar mej genom dagarna bara för att sen må ännu dåligare på kvällen då jag inte kan vara den fru och mamma jag vill vara.
När ska de här gå över och jag får känna mej mänsklig igen?
tankarna jag har skrämmer till och med mej stundvis.
Jag måste komma bort!!!!


Snart är de lördag och jag får en paus från allt och drar till min älskade syster!
där känner jag mej inte ensam som hemma.
Där känner jag mej älskad, behövd och saknad.
Där kan jag känna mej mänsklig igen.

Just nu vill jag bara ha ett slut på allt....
Alla tankarna, känslorna, ångesten....

Ångest över att bara andas, finnas, känna...

Nu är jag åter igen här efter ett blogg uppehåll.
Jag har vart i en lite dåligare period därför har jag stängt av och bara gått på aouto pilot om man säger så.
Skolan är åter igång efter ett skönt sportlov med trevligt sällskap.
Vi hade äran att få fin främande från göteborg ett par dagar, de är alltid lika trevligt att få träffas, synd bara att resten av familjen inte kunde följa med, men vi får se framemot julen då vi alla samlas igen,
 förhoppningsvis tidigare än så :)

Skolan och dagis är åter i rullning,
Jonna har äter igen kommit in i perioden att hon inte vill till dagis, utan kommer med alla möjliga ursäkter för att få vara hemma.
Jag har tagit upp de med dagis så vi får se om de blir nån respons.

I skolan går de hur bra som helst,
jag får lovord från lärarna dagligen hur kul dom tycker de är att ha med mej på lektionerna.
Sånt värmer!

Idag blir de årets första grillning!
de blir grillade kottletter och potatis till middag.

Lördag kommer äntligen min "semester" jag ska ta en hel dag i lule med mina underbara systrar och deras barn.
de här är nånting jag bara måste göra nu för att återhämta mej.
I mina jobbiga perioder är de syskonen jag saknar som mest.
Trotts att de inte är så långt mellan luleå och Piteå känns avståndet som 100mil stundvis.

Dom här svakorna tar död på mej alltså!
hela veckan har jag bara känt för att stänga in mej och gråta i ett hörn i min ensamhet, tack och lov har jag en underbar man och en helt bedårande liten tjej som håller på bena.
Medeciner värkar inte funka alls den här veckan och jag har fått order att öka dosen.

Dom här dipparna jag får är helt galet påfrestande för alla i min omgivning, Carin får vara stand by hela tiden vid telefonen medans LM ringer hem 3ggr per kväll bara för att höra hur jag mår.

Men jag hoppas på att jag är på väg in i en bättre period nu snart, de känns iaf så.

Sportlov i veckan då får alla som studerar, ink mej och Jonna :)
en hel veckan hemma.....både på gott och ont kan man väll säga.
ska bli skönt å få va hemma och få rå om min stora tjej och bara hitta på mysigheter, MP kommer även hem till piteå i några dagar så vi får tid med han också, tyvärr kommer inte frugan Anna och siggemannen :( dom är hemma i göteborg och håller ställningarna där.

LM skulle försöka få ledigt nån dag extra så han får spendera tid med familjen och brorsan medans nu alla är samlade.

Annars är de barn och karfritt ikväll för min del, bra jag och vovve hemma ensamma.
de har firats med chips, vatten och ett varmt bad med bra musik i bakrunden.
Egentid!

Tur man har en underbar man som älskar en i upp och nergångar.
i onsdags kom han hem med en STOR bukett blommor åt mej,
-Bara för att du är du, sa han
precis vad jag behövde just nu!



Liljor blandat med röda rosor!
de är väll kärlek om nånting!