Är de nånting jag hatar så är de planer som inte är helt planerade.
jag har så många planer i skallen nu som jag inte har färdigt att jag tror jag exploderar snart!

Idag har vart en skit dag så att säga, eller den började helt okej i skolan och de nya kapitlet vi började med kändes helt okej och de gick bramåt.
fram tills lunch då vi kom fram till att vi jobbat med helt fel sak!
vi har en stor inlämning tills nästa fredag och vi hade jobbat med uppgifterna vi ska träna på till provet.
När vi sen började kolla igenom inlämningen vi hade fanns de 100 olika frågetecken från hela klassen så dagen gck åt till att mejla distansläraren och vänta på svar.
Kändes inte okej att slösa bort en hel dag bara på att chatta på facebook men vad kan man göra då ingen vet?!

när jag sen kom hem visade de sig att Jonna var sjuk.
Hosta, varm (dock ingen feber) slö och gnällig.
Som att jag har tid att vara hemma med henne nu också?!
tack och lov för farmor och farfar.
Så är hon dålig inatt och imorgon blir hon hemma hoss dom medans jag är på skolan och kämpar mig fram med den där förbannade inlämnignen.

sen är de bröllopet vi ska på isommar som håller på få mig att tippa av pinnen.
jag vill ha allt planerat i god tid, alltså boka biljetter ner då vi måste flyga jag och Lm.
vart vi ska bo, vart vi ska ha bean, när vi kan åka och hur mycket allt kommer kosta.
men inget av de går att fixa nu!
lm måste se när han får ledigt från jobbet så jag kan inte boka nå biljetter än, kan inte kolla upp nå priser för bean heller då jag inte vet när vi åker, och hur kommer de gå sista veckan i skolan för mig då jag missar dom 2 sista dagarna om inte mer.

förstår ni min press och stress?

desutom påminde min älskade syster mig om igår att de bara är 3månader kvar tills jonna fyller 2år.
alltså jag tror ingen fattar hur fort de här året gått?!
jag är ett kontrollfreak och vill ha allt klart och färdigt månader i förväg så jag skulle gärna vilja veta vädret för jonnas 2års dag redan nu!
som ni fattar är de omöjligt men ni förstår hur jag är!

Desutom ringde min bästa kompis idag och mådde piss, så klart vill man finnas där och stötta men hon förstår tack och lov att de enda jag kan göra är finnas där över telefon.

idag känns de bara som hela världen ramlade ner och landade på mina axlar!
ja vet inte varför jag kom att tänka på allt idag, just när de är mycket i skolan och både jag och Jonna är sjuka.
de fattas ju bara nu att lägenheten skulle brinna ner också....