På dagen kan hon var en ängel.
lyssna, Förstå och göra sånt man ber henne om utan större protseter.
men så kommer kvällen och mamma ska lägga henne....
då börjar helvetet på djupviken!

Hon blir bråkig, skrikig, busig, kramig ja allt utan de minsta tecken på trött.
Trotts att hon kan ha suttit i soffan å myst och gäspat ögona ur sig innan.

Desutom har vi som regel att i Jonnas säng är de enbart sova, INGET bus eller nått, just för att skilja på bus och sova.
I snitt tar de mig minst 1½timma och söva om jag är själv med henne.
För att andra kan de ta allt från 5min till max 30min.
vad gör mamma för fel alltså?

Jag har haft samma sov rutiner på henne i evigheter och gör på samma sätt varje kväll.
men just nu den senaste tiden vill hon inte alls.
Snacka frustrerande då man nästan måste ringa med gråten i halsen till grannen och be dom komma och hjälpa då karn jobbar.
efter 1½timma är man rätt utmattad och slut att jag skulle kunna göra i stort sett vad som helst för att få ungen att sova en stund.

vad har hänt med min lilla ängel som alltid somnade i min famn?



kan jag få tillbaka henne är ni snäll och skicka tillbaka den här trottsiga lilla skit ungen?

Men som alltid trotts alla bråk man har, alla skrik och slag man får, finns de inget bättre än att få lyckan att få vara mamma.
Hon är både de bästa och värsta som hänt mig på samma gång.
Hon har gett mig mer gråa hår än LM nånsin gett mig på dom här 10årsen tillsammans.
men trotts de stormade hon in i mitt liv och visade mig vad riktig kärlek handlar om.


För vem kan igentligen motstå de där underbara skrutt ungen?