Ett bra tag nu har de kännts som jag sjunker och jag ser inte botten på djupet.
Allt de här med min yrsell, vänner som sviker även om de är snart ett år sen har totalt krossat mig.
jag har tagit ut de på min älskling vilket i sin tur reulterar i mer problem.

men nu bara för en vecka sen känns de som jag börjar ta mig upp igen.
Bara en sån grej att en god vän till mig sa att jag alltid är så positiv!
de fick mig att vända på allt elende och se de positiva i allt.

Vist min bästa vän krossade mig och sen spottade på mig.
men tydligen var hon inte den vän jag trodde hon var.
och hur många tårar jag än fäller över henne finns de inte en chans att jag skulle kunna förlåta.
Så varför gråta?

Min yrsell är jobbig och tär på mig.
men även om de nu så är att jag har en hjärtumör (ta i trä) får jag då iaf veta de och då kanske dom kan göra nått åt de.
Just nu kan jag bara vänta på att få en tid på röntgen och inte oroa mig.
För tänk om de inte är nått?
då har jag kastat bort veckor, månader av mitt liv på att gruva mig och oroa mig i onödan.
Ne så oron lägger jag åt sidan tills jag får på papper vad de är.

Min familj är helt underbar!
jag kommer aldrig kunna förklara i ord vad jag känner så jag ska inte ens försöka.

Jonna är lugnare, vist är hon en liten buse men jag ser sån otrolig skillnad på henne nu då hon är på dagis 5timmar 3dagar i veckan om man gämför med tidigare.
Hon är mer i ro med de också och då får jag de bekräftat de att de är de här hon behöver.

Bröllops planerna går framåt, med storm steg.
jag har suttit nu hela veckan och bollat ideer med min bröllops planerare Johanna och fått sjukt mycket tips och ideer!
tack älskade du!

Jag har underbara vänner som ställer upp i vått och tort.
sen har även en ny tjej börjat så smått komma in i mitt liv och jag hoppas på att de kan utvecklas till en fin vänskap även där.

Jag kan bara säga att jag är nöjd med mitt liv!
men de största för mig att inse var att jag måste lämna hon som svek mig bakom mig.
jag kan inte älta de i all evighet.
Jag gjorde inget fel och jag gick därifrån med rent samvete.
Idag skulle jag nog inte ens ödsla ett hej åt henne om jag såg henne på stan.
Och jag kan bara hoppas hon läser mig blogg!

Jag kan vara taskig och lägga ut en bild på henne här också, men varför ska jag?
Ne livet går vidare och jag har andra i mitt liv som bryr sig.
Livet är för kort för att gråta över sånna.