-Jag trodde jag var redo-
Men ack så fel jag hade!
3års trottsen är INGENTING gämfört med alla andra trotts hon haft.
Från morgon till kväll är en kamp nu med allt!
När man pratar med henne lyssnar hon inte, man får upprepa sej si så där 10ggr innan man ens får en respons, när hon inte får som hon vill kastar hon sej på golvet och skriker halsen av sej
(oavsett vars vi är)
Sen de värsta!
Hon har gått och blivit bebis igen!
Hon ska ligga vaggandes i famnen, man ska bära henne, hon kan inte klä på sej och på allt de har den underbara kiss och bajs åldern kommit också!
Trotts sovmorgon nu nästan varje morgon till 9 är jag helt slut och inte de minsta bebis sugen!
du vet väll att detta är bara början på vad som kommer.vad glad att hon har en egen vilja dom barnen går långt på det. kramizar
Hade ni planer på en till eller? =)
Ja, det är jobbigt när de trotsar, och att fortfarande hålla sig lugn, saklig och pedagogisk är så svårt!
Jag läste en artikel om det där med att bli bebis igen för ett tag sedan, och barnpsykologen som hade skrivit den menade att man kunde låta dem vara "bebisar" ibland, och att det är en övergående period, så fort de ledsnar på att bli daltade och fjantade med så kan de göra allt själva igen.
Och kiss- och bajsåldern är inte så farlig tycker jag, man kan ju prata om det som att det är helt normalt (för det är det ju) och varken skratta eller bli arg, för då tror jag bara att man triggar det ännu mer.
Lovis sa här om dagen att hon önskade sig en bajskorv i julklapp, jag svarade bara "jaha, ja, då får du ju skriva det på din önskelista till Tomten då"
Fast jag tror nog på att iaf testa det som den där barnpsykologen sa, att låta dem vara bebis, självklart med vissa gränser, jag skulle inte heller orka bära omkring på en treåring, men om de nu känner sig så små att de vill bli matade- mata dem då, och vill de bli påklädda- klä på dem då!
Det kan omöjligt vara jobbigare än att ta en konflikt vid varenda mat- och påklädningssituation.
Tids nog tror jag att det blir ointressant och de inser att det är roligare att göra själv, för Jonna är väl egentligen en typisk "Jag kan själv"-tjej, så jag tror inte att hon själv tror att hon inte kan, hon kanske bara vill vara liten och hjälplös för en stund.
Men det är ju upp till dig och Lm som föräldrar hur ni väljer att göra och vad som fungerar i er vardag, lycka till iaf hur ni än väljer att göra!
josefin skriker som en idiot när hon inte får som hon vill... inte kul kan jag lova :-(
