Just nu bor vi tidvis hemma, och tidvis inne i stan hos farmor och farfar.
De är grymt jobbigt att stå och laga mat i köket nu när fläkten där står och sprutar ut dam i hela köket plus att man ska slås med plast röret där också.
Ne de undviker ja så gott de går.

Inatt sov ja tex hos farmor och farfar.
Lm var på konsert i boden me jobbet så jag, jonna, bean och johanna fick lite kvallitets tid tillsamans då farmor och farfar var bort bjudna på middag.
De var som alltid lika kul att få vara med min johanna och vi hade hundra miljoner saker att prata om.
de är skönt att veta att hon stöttar mej i alla mina problem i livet likaväl som ja gjort de för henne den senaste tiden.

Inatt sover vi iaf hemma.
Lm ska på körskolan imorgon bitti och jag ska till Cao & Co kl 12 för att fixa mina busskiga ögonbryn.
Resten av dagen hoppas ja spenderas med en massa bus och mys.

veckan sen är som alltid full med planer.
Men mest ser ja framemot lördagen då vi är bjudna på barnkalas till jonnas bästis Saga.
De ska bli så kul att få fara på ett riktigt barnkalas med jonna med massa barn från dagis :)

Vi lever men utan kök och i total kyla....
Ncc var här i förrgår och skulle bara riva ut underskåpet för att kolla hur stor skada de har blivit.
De slutade med att dom rev undersidan på under skåpet, och golvet ända ner i betongen.
Tack och lov att dom fick lös två värme filtar som nu ligger på betongen och ska torka upp.
Men de står stor varnings text att man inte får belasta dom och att man ska undvika röra i dom då de kan ge brännskador.

En natt sov vi hos farmor och farfar innan vi tog ett beslut att prova flytta hem igen.
Borta bra men hemma bäst heter de väll.
Meeen....imorse då ja och lillan klev upp hade vi 14 grader i läggan.
Nu är de uppe till 20 men trotts de sviiiin kallt!
de är så man går med tofflor och lång ärmat hemma nu.
Och så här ska vi leva och bo i upp till 10veckor sa dom.
Betong är jätte seg att torka, sen ska dom ut med hela köket ju och lägga ny matta och till råga på allt får vi nya tapeter också.
Ingen lyckligare än jag då tapeterna släppt från väggen rätt mycke.
Så när bovärden var här och kollade tapeterna drog han bara med kniven över väggen och sa att de här ska göras om!
Ja älskar min bovärd!
de är aldrig nå tjafs och bråk där inte.








Tack och lov är de ingen större yta som vart vatten skadat men de blir ändå problem att vistas i köket med lillan, och värre fixa maten med allt jävla dam som den där fläkten sprutar ut....disken tar jag i badrummet och diskstället står snyggt och prydligt i badkaret!
De gäller å inprovisera när de blir så här!

Eftersom jag inte fått nå svar ÄN från min läkare ang resultatet på min huvudröntgen tog jag saken i egna händer nu när jag ändå följe Johanna till VC idag.
Jag haffade en sköterska och frågade om hon kunde ta reda på mina provsvar.
Hon tog upp personnummer och namn och sprang iväg.

Mitt när jag sitter med Johanna inne på undersökning knackar de på dörren och de är min läkare som söker mej.
Med sej har han 3olika papper.
Ett med mina provsvar från röngten, ett ang mina kollestrolvärlden och en på nån jävla hemsida om kollestrol.
Kollestrolen ligger ju på gränsen till högt, men inte högt än.
Röntgen visade inget onormalt (tack och lov)
men på nått sätt ville han inte prata om yrselln i sej som är huvudproblemet,
Utan han var mer intreserad av att prata med mej om hur jag ska göra för att få ner mitt kollerstol.
Men de pappret och de samtalet har jag redan haft så ja förstår inte varför han ens ville dra upp de igen.
Fokusera på huvudproblemet istället.

På frågan om vad vi nu ska göra här näst var de rätt enkelt för han.
- ja eftersom proverna inte tyder på nått allvarligt finns de inget mer att göra.
-Så nu står ja på ruta ett igen säger jag då med gråten i halsen
-Jaa...de enda jag kan se är att de är blodtrycksfall säger han då spydigt
- I 2veckor i sträck? för mej låter de inte troligt!
- mmmmm.....ja de enda ja kan rekomendera är att nästa gång du får så ingen kan du ju uppsöka akuten.
-men så ja skulle inte få nån hjärtutredning då?
-Ne de tycker jag är onödigt med tanke på att ditt kollestrol inte tyder på nått allvarligt.

Så med gråten i halsen var de bara återvända in igen till Johanna.
Jag fattar inte varför?
varför är de så svårt att hjälpa en människa som man ser lider av dom åkomor som hon/han har?!
och varför först vara så på att jag ska göra en hjärtutredning och sen bara skita i de för att han anser att de inte är nödvändigt.

Jag förstår inte hur man som läkare kan själv känna sej bekväm med att släppa iväg en människa så där utan att ha gjort allt i sin makt för att hjälpa.
Är de inte de som är huvudintresset till att bli läkare att villja hjälpa människor?

Helt ärligt är jag knäckt nu!
Jag har kämpat nu i 2år med de här och än har ingen kunnat sätta fingret på vad de är.
är de så att jag måste lära mej leva med de för att de finns ändå ingen som kan eller vill hjälpa mej?
Jag känner mej helt ned bryten och knäckt efter att han sa så....
-De enda jag kan rekomendera är att nästa gång du får så ingen är de bara upp på Akuten....

Att min kropp säger ifrån samma dag, timmar efter att jag tagit beslutet att nu ta hand om mej själv.
Nacken, axlarna, armarna och nu till och med ryggen hugger.
Känns precis som ryggskottet är tebax igen.
Fast inte riktgt lika ont än...
Ja ska göra mitt bästa för att behandla de i tid den här gången innan de går så långt som sist.
Tack och lov har jag Muskelavslappnande, citadon, tramadol och antiinflamatoriskt hemma sen sist.
SÅ nu äter i gen min älskade mage är de dax för en dunder kur igen.
NÄR NÄR NÄR!!!!!
ska jag få känna mej okej i kropp och knopp?

Den senaste tiden har jag lagt helt mitt liv på håll känns de som för att finnas till för en nära vän som vart förkrossad.
Men nu när allt börjar reda ut sej för henne är de MIN tid.
Jag hoppas bara alla mina nära och kära kan förstå och acceptera att nu är de min tid att ta hand om mej själv.
De händer saker helt tiden i mitt liv som ínte alltid är positivt.
Nu måste ja ta hand om mej och min familj en stund.
Om de innebär att jag lämnar vänner i sticket måste de bli så.
Ingen blir hjälpt om jag går i väggen.
Im sorry men nu är de min tid!

Veckor och dagar bara springer iväg nu för tiden.
Vi har nog för skoj helt enkelt så ja hinner knappt med att de är lördag idag!

Veckan som gått har vi mestadels busat och haft skoj med en underbar Johanna.

Idag vart de trotts de fina vädret en sväng till skeppet.
Johanna messade just timmen före avfärt och sa att herr och fru Rapp ville följa.
Ju fler desto roligare resonerade jag och de vart de också :)

Jonna satt inte stilla en minut, utan de var full fart hela tiden på henne.
Lilla klara låg i pappas knä och mös, Elias hade full rulle med att hänga med på jonnas bravader, tills han gav upp och barkerade sej i lekhagen för dom mindre barnen.
Smart kille de där :)

Annars då....ja vaknade upp inatt av de min nacke knäckte till.
somnade om igen och vaknade imorse med en sån grotesk smärta att ja trodde nacken gått av.
Då tackade jag läkaren för Citadonen ja fick utskriven för ryggen.
Nu käns de lite bättre tack och lov men de gör fortfarande ont.
men som allt annat får man lära sej leva med de.

Ikväll har vi planerat en mys kväll jag och min "sambo" johanna.
Vi har köpt ton med godis och gott, så vi ska barkera oss framför Tvn och se meledifestivalen tillsammans.
Sen blir de som alltid girl talk!

Nu är vi där igen med Jonnas nattskräck.
Jag som trodde den hade börjat växa bort, men så fort man slappnar av kommer den tillbaka med dunder och brak.

Inatt har de ändå vart helt okej.
men natten före de var hemsk,
Hon sov dom första 3timmarna, men efter de var hon vaken ungefär var 10e minut.
Man ser direkt på henne att hon inte är vaken då hon skriker trotts att hon går, tittar och pratar med en.
Blicken är trotts de helt tom på henne.

Nu känner jag att de får vara nog nån gång.
men både jag och LM är överens om att hon kommer bli en sån som går i sömnen då hon bli äldre, hon gör ju de redan ibland så.