Är de nånting som lätt kan ge mig panik och totalt få mig att tappa kontrollen så är de när jag ser att Jonna inte mår bra.
Precis de hände igår kväll.

Lm var på jobbet så jag var ensam hemma med en febrig och hostig liten tjej.
Vi satt framför TVn och mös då hon fick en hostatack som inte alls liknade nånting.
Hon hostade i en kvart innan hon kaskad kärktes i min famn.
Medans jag hade fullt upp med att få henne sittandes och samtidigt torka spya över hela mig (varför alltid på mig)
så spydde hon mer....och mer...och mer....
5ggr totalt kastades allt up från hennes lilla mage och mellan gångerna kämpade hon med att andas.
hon vart allt mer blekare och så klart räddare.
Då slog min panik in och jag tog upp henne i famnen och klappade hårt på ryggen medans hon hostade och spydde.
jag slängde mig på telefon och ringde den första jag kom på.
Syster!
fick några goda råd där,
när ja la på ringde ja LM på jobbet.
Även han vart rädd så klart och kom akut hem från jobbet med suppar då febern nu var upp mot 40 grader.
När han kom hem hade de lugnat ner sig och vi satt i sängen med fönstret öppet och fläkten på full spead.

Vi övervägde att åka in med henne då vi vet att hon har problem med andningen sen tidigare, men kom fram till de att börjar hon hosta så där igen så åker vi på en gång.
airomiren hennes tog inte de minsta då hon fick sin andnöd, men före sängen igår fick hon den igen och då fick hon lättare sen att andas över natten.

Paniken går inte att beskriva då de är spya överalt och ens barn står framför en, och man ser paniken i ögonen då hon inte får luft pga hostan.

Idag är hon då feber fri (nästan) men hostar så klart än.
Blir de inte värre måste de bli dagge imorgn för henne då ja måste på praktiken.
de är ju min sista veck där nu.

Nu blir de byta en bajs blöja iaf...